Tycker frågan är svår; om man utgår från att OSM är en databas av geografiskt data och inte en karta (referens, se även vad jag tidigare skrev) så följer det att det inte bara är okej, utan borde vara uppmuntrat att kartlägga varje liten stig, bäck och sten (med korrekt taggar).
Å andra sidan, som era exempel visar, så ger det inte nödvändigtvis det bästa resultatet för en användare med dagens verktyg.
Sidospår - Lantmäteriet/Trafikverket
Lantmäteriet hade ett väldigt liknande problem när man skulle gå över från en egen databas av vägar (som synkades med NVDB) till en rak kopia av NVDB: NVDB är en ren geografisk databas men för att kunna producera användbara kartor (som är Lantmäteriets uppgift) behöver man t.ex. kunna framhäva vissa vägar (t.ex. ringleder och genomfartsvägar) som man vill uppmuntra användningen av. Tyvärr är detta inte något man kan tillförlitligt kan beräkna ur övriga attribut (som huvudled, hastighetsgräns eller antal körfält) då det kan finnas många undantag. Lösningen (med förbehåll för att det var flera år sedan jag var insatt i detta och kan ha glömt något) där blev att man införde begreppet “övergripande länk” som en gatutyp som kommunen kan välja att klassificera vägar som.
(Stockholm, de bli vägarna har typen “övergripande länk”, de röda “huvudgata”)
(notera hur det primärt är “övergripande länk”, utöver motorvägarna och några undantag, som visas)
Kan tycka lite att det ska vara upp till de datakonsumerande tjänsterna att lösa problemet, t.ex. genom att filtrera bort eller tona ned vägar med “sämre” attribut om det finns “bättre” alternativ. När det kommer till rutning skulle man t.ex. kunna föredra stigar som ingår i en led (då det för en människa lär vara enklare att följa en uppmärkt led) eller undvika många riktningsbyten. (vad man premierar kan ju även skilja sig, en spatserande vandrare har andra förutsättningar än ambulanspersonal)